Jag tror inte på att det här är en människas guldålder. Jag tror att jag haft det bättre förr och att jag kommer få det bättre i framtiden. Jag menar då periodvis. Det finns dock vissa perioder i ens liv som slår andra, gör det inte det?Men man har väl glory days jämt, bara det att man inte fattar det eftersom människohjärnan väljer att prioritera de mindre glory days och göra dem till kräla-i-rännstenen-days. Sedan finns det även fuck-I-need-salvation-days. Sådana har jag sällan nuförtiden. Det är gött, såna är inte roliga.Dofter är vad vi relaterar till minnen mest, och bäst. Rökelse är den bästa doften. Eller viss rökelse. Sandalträ ger mig många fina minnen. Av män mest. Många män ger mig fina minnen. Dofter av män. Större delen av mitt liv har präglats av män. Pappas favoritdotter (hans enda) och tre bröder. Mammas män, alkoholister och misshandlare allihop. Våldtäkt av man, fysiskt beroende av män. Psykologer som varit män. Män som försökt vara bättre än mig. Män som lärt mig saker. Män som får en att skratta och visar nya ting. Nu är det män som doftar som ett förflutet. Vissa åtminstone. En del dofter påminner mig om saker som jag inte ens borde minnas. Jag tror att det är därför jag får mina uppenbarelser ibland, på grund av dofter.Men jag förstår inte hur jag kan ha någon slags världuppfattning alls. Jag måste fötts självständig för att klarat av det här.

422 dagar är det sedan Charlie dog nu. Michael Charles Julius White. Jag saknar honom fortfarande så mycket att det känns som om hela mitt hjärta pressar ihop sig till ett litet äckligt russin och ligger med andra russin i en liten russinask. Jag kommer aldrig att förstå att han inte lever och andas och spelar gitarr längre.HAHAHAPrecis när jag skrev det så kom texten: Mitt liv är helt sönderbränt av skam och skuld och crack. (Tjackpounder - The Kristet Utseende)Men jag menar allvar. Han betyder extremt mycket för mig och jag var så kär i honom och han var så overkligt verklig förr att bara man tog på honom, bara man såg hans ögon se in i ens egna så var hela världen uppochner för... för han var ju för bra för att vara sann.Mannen som väcker dig för att ge dig en kopp kaffe och sitter mittemot din bästa vän på soffbordet och spelar klassiker på gitarr som Bob Dylan och Johnny Cash och lite Bob Marley. Det var tider det.Men det är nog bättre som det är nu, med all självsäkerhet och alla nya definitioner av liv och livslust som man hittar ifrån dag till dag. Vänskaper som hela tiden är ojämförliga med andra och människor som blir mer och mer unika allteftersom tiden går.Allt jag lär mig och alla känslor jag inte lär mig. Det är ett himla yvigt känsloliv jag har, men jag gillar det. Jag har en förmåga att beskriva alla känslor i former, gestikuleringar eller liknelser. Idag kände jag mig som en prinskorv när jag var hur mätt somhelst, låg nerknölad under ett täcke och var lite äckligt trög. Jag sa det till Nordh, men jag vet inte om han riktigt förstod.

Min näsa säger NYS min hjärna säger NEJ.Jag har min KoRn-tröja på mig nu! Eller har haft länge som fan. Och så har jag min Hello Kitty-bh, mmmhm. Jag har sett KoRn live. Och jag fick lite Jonathan Davis-arom (svett) på mig. Ganska sjukt, eftersom det var en bra bit från mig till honom. Han hade läderkilt och sitt balla mickstativ, som ser ut som en orm. Och den jäveln spelade säckpipa. Det var fint det. Minnen är så fina ibland. Lite sämre inbland.Som igår, ååååh jag är fortfarande så arg! När man är sjutton år gammal så tycker inte jag att man ska behöva komma hem ifrån en helgs nöjen till en stupfull morsa som inte ens vet om hon står eller ligger. Om ögonen är stängda eller öppna. Med radion och tvn på högsta volym och en halvtom pillerburk bredvid det tomma vinglaset på bordet. Lika trevligt varje gång. Tack så mycket.Det är inte så farligt idag, jag har inte ens pratat med henne, hon har knappt varit utanför sitt rum. Sjuka, sjuka, äckliga, medelålders, massivt klimakterieperversa tant. Hon borde vara pulver.Åh det började klia så frenetiskt när jag pratade i telefon med den näst äckligaste personen jag träffat. Han hade en "great deal" och den var ju helt "oförfelig". Den enda han behövde var 1500 kronor ifrån mig, så skulle jag få 5000 i ränta. Jag sa nej, jag vet hur det där brukar gå. Utför. Som det mesta som är relaterbart med knark.

Jag har låtit Nordh gå nu. Vi har legat och sett på True Romance, en Tarantinofilm som håller klassen alltså. Och med Christopher Walken med flera. Det var en välbehövlig paus ifrån vardagens små djävulskap. Jag har lagat mat idag nämligen. Det var ju inte bara till mig heller, utan det var till hela familjen och så Nordh då som jag brutalt tvingade i mat. Efter det la vi oss och såg på film. Och han grusade ner hela min säng, för han är en såndär som viker upp byxorna längst ner liksom. Så allt det där föll ut. Nu har jag sopat mitt lakan. Sovit har vi gjort också. Vi är bra på att sova, och inte så lite heller...! Nej men det är så att han ligger och gör lite halvastmaljud och får spasmer. Ibland är det rogivande, som idag. Andra dagar när man själv är trött som världens slöaste katt så får man mer "pungspark ahead"-känslan. Men det brukar fungera, sova är en konst. Men jag förstår inte hur jag kan sova på dagarna, men att jag verkligen har problem med nattsömnen. Det är inte så att jag sover varenda dag liksom, och det är inte så att jag ligger sömnlös varenda natt. Det är bara så att hur aktiv (...) jag än varit under dagen så är det svårt att sova på kvällen iallafall.Det gick ganska bra i Göteborg. Jag gillar att sova högst upp i en våningssäng. On top, liksom. Även om madrasserna var typ som tre servetter på varandra och täcket var typ som ett lönnblad så fungerade det. Fast varje gång man sov var man antingen full eller bakis. Och varje morgon gick man upp tidigt som fan...

Mamma och Nocke har beordrat mig att laga deras mat sen. Snart. Men jag har en Hello Kitty-BH så jag är glad ändå. Den är jättefin, turkos och rosa. Mmmmhm.Affe skickade precis en låt till mig. "Jospressen". Det låter inte bra alltså... Han är lite speciell.Nej jag orkar inte.

Hej jag är i skolan nu, och jag har precis haft historia. Min lärare ansåg att vi inte skulle se vidare på filmen om förintelsen eftersom bilderna var för starka. Jag tyckte inte att de var för starka, gör det mig till en sämre och mer respektlös människa? Nej det gör det inte. Jag anser att det är ren nyfikenhet och ren kunskapstörstsom ger mig impulsen att vilja fortsätta se - no matter what.

En fin kombination av de filmtitlar vi såg på filmfestivalen.Eh, Gbg var mycket, mycket roligt. Jag har köpt filmer. Och sett massa göteborgare och jag är lika kär i dialekten nu som alltid. Den är stilig alltså.Där vi bodde slutade allt på "hugget". Klädhugget, Skivhugget, Tandhugget (tandläkare), eeeeeeh... massa.Jag och Isabell söp oss fulla varje kväll. Och hade allmänt roligt, när vi spelade med vår nyinköpta Kama Sutra-kortlek som är helt sjukt äcklig, samtidigt så ball...Jag ska skriva mer imorgon tror jag, för min hjärna hänger inte med just nu.